NY ADRESS ÄR www.festivalrykten.se

När man expanderar, gäller det att anpassa sig, alltför att ni läsare ska få en maximal upplevelse. Så därför är det dags att presentera en lite proffsigare hemsida, med samma innehåll. Mycket snyggare och mycket proffsigare!

VILL DU TRANSPORTERA DIG DIREKT TILL DEN NYA WEBBEN?

TRYCK HÄR.

P.S. det nya domännamnet är www.festivalrykten.se

BANDSLÄPP.

Peace & Love släppte idag Hemmafest med Lång-Kalle och Erland Öye, den svenska björnstammen, Name in Lights, Nicke Borg Homeland och Abalone Dots. Den svenska björnstammen är det senaste svenska dansfenomenet. Grymma texter varvas med sköna beats. Backyard Babies har som sagt tagit en paus och då passar Nicke Borg på att starta ett nytt projekt som gr ett exklsuivt festivalgig på Peace & Love i sommar.

Emmaboda bokar Lonelyland och Sweden Rock har bokat sina sista artister i och med High on Fire, Amon Düül II, The Screamin' Lords och TREAT.

Dagens bästa är Way Out Wests bokning utav franska Air. Det har inte offentliggjorts ännu, men ett stopp i Slottskogen finns med på Airs hemsida.

Dragonfly.

Det har varit lite dålig uppdatering om de mindre svenska festivalerna, och jag tänker särskilt på Dragonfly som gjort två riktigt bra bokningar. Ambientfestivalen har slagit till med José Gonzalez och Little Dragon till att börja med. De flesta av er känner till Joses tolkning av the Knife klassikern Heartbeats och då vet ni även att Jose inte alltför ofta spelar på hemmaplan. Helt klart en tung bokning, för en liten festival. Little Dragon lirade på Dragonfly förra året, och det var tydligen så bra att det fick bli en sväng till.

ge oss ett påskägg nu.

Påskhelgen har bjudit på godis och ägg, och väldigt lite bandsläpp. Festivalerna förtjänar väl lite påskledigt de också. Men nu tycker jag de flesta festivaler borde bjuda på ett litet påskägg med massa godbitar i.

Peace & Love skulle ha släppt lite band idag, men det verkade bli strul så det blev uppskjutet. Dock blir man ganska nyfiken va de har på G, och varför det inte fick till ett släpp. Arvika släppte Danger som vi redan visste var bokade.

Hultsfred + Emmaboda = SANT

De två småländska festivalerna erbjuder nu en kombobiljett så att du sparar 350 kronor. Diggar du Emmaboda och Hultsfred har du nu ett ypperligt läge att spara en slant. Ska du slå till på en kombo?

Jag söker DIG.

Lirar du i ett band, eller är du en soloartist, eller känner du någon som gör? Kolla hit. Festivalrykten söker nu ett/flera band som kommer följas under våren och sommaren. Det kommer ge en grym möjlighet för er att skaffa nya fans och groupies.

Det viktiga är att ert musikprojekt är seriöst, så jammar ni en gång i veckan är det ingen idé. Här behövs ett band som verkligen brinner för sitt artisteri, någon som kanske ska släppa en demo, en EP, eller en CD och ett band som fixat lite spelningar!

Hör av er om ni är intresserade till festivalrykten@hotmail.se !

Håkan?

En svensk artist kommer avsluta Hultsfredsfestivalen i år. Kent är redan bokade, Winnerbäck gör inga fler festivalgig i sommar, Hives är redan bokade och Thåström lirar exklusivt på Siesta! Är det inte då ganska givet att det är vår kära göteborgare som kommer få Hawaii att gunga? Det finns få svenska artister som skulle kunna avsluta hela festivalen,men ett annat alternativ vore The Knife, men The Knife är mer sällsynta än Daft Punk, så sannolikheten att The Knife skulle bokas är relativt liten, eller?

Jag tror de bokat Håkan Hellström, vad tror du?

FESTIVALAFFISCHER!

Nu har flertalet festivaler släppt sina affischer och i flera städer affischeras det för fullt. Ta en bild på festivalaffischerna du ser och skicka in till festivalrykten@hotmail.se så kan vi skapa lite stämning!

P.S. det duger fint med en mobilkamera.

Jamaica till HULTSFRED.

De är fransoser, men de heter Jamaica, de lirar electropop och Justice har varit med och producerat och det har gjort den grymma låten I think i like U 2, behöver man säga mer? Mycket bra bokning!

3 nya band till ARVIKA.

Myspace är en guldgruva om du vill hitta band som ska spela på festivaler, men som inte är släppta. Hästpojken, Vit päls och bad hands är tre band som bekräftat Arvika på sin myspace, men som Arvika inte släppt än. De två sistnämnda är två svenska mindre band. Bad Hands känns riktigt spännande då Howlin Pelle och Nina Kinert medverkar på varsin låt.

guldkorn

här är en hel lista med massa guldkorn från 2010. frossa, njut, dansa, sjung, gör vad du vill, tryck bara här!

P.S. det går fint att gå med i fb gruppen här.

Vilken är den bästa bokningen just nu?

Kombo!

Är du sugen på att gå på både West Coast Riot och Metaltown, men känner att det svider lite i plånboken? Lugnt, nu kan du köpa en kombobiljett till reducerat pris. Det är redan andra upplagan, så det verkar som om Frihamnen kommer få stor besök i dagarna fyra.

We have band till Emmaboda.

Ännu ett guldkorn, som har gjort en poppärla eller två är nu klara för Emmaboda enligt deras myspace. De är långt ifrån en finslipad diamant, men ett riktigt bra debutalbum som delvis får tankarna till Hot Chip och Talking Heads.

Emmabodas line up börjar verkligen ta form, det hedonistiska levendet och den smutsiga electron lockar inte bara mig, utan även dig. Eller?

Joina festivalrykten på facebook!

Nu finns det även en grupp på facebook, ett steg att bredda intresset och sprida festivalkänslan. Du går med genom att trycka här!!

Kraftwerk. Energikällan till all synth.

De är synthmusikens urfäder, eller ska jag kalla dem uppfinnare? Nej, INTE Depeche Mode – jag talar om Kraftwerk. Det inte många vet är att Kraftwerk faktiskt började som ett progressivt band redan på slutet av 60-talet http://www.youtube.com/watch?v=lCg7hPeUdvE. Deras abstrakta inblandning av elektroniska ljud åstadkomna av egenkonstruerade maskiner revolutionerade hela musikvärlden. Vartefter de förfinade sin utrustning, och lade de akustiska instrumenten på hyllan, blev Kraftwerk historiens första synthband. Ett band som har inspirerat några av världens viktigaste band– oavsett genre. Kraftwerk var även avgörande för dagens dansmusik. Inget Kraftwerk – ingen techno. Resten är historia. Nyligen släppte bandet en stor (och dyr) box med remastrad diskografi för er som vill uppleva Kraftwerk på ett nyare sätt. Personligen tycker jag nog fortfarande att till exempel den historiska plattan Man Machine ska upplevas på skrapig vinyl även om musiken kan anses kliniskt elektronisk.

Denna vecka tipsar jag om Voice of Canvas fantastiska low key electronica. Något för er som uppskattar Air, Jay Jay, Thom Yorke med flera. För ynka 45:- köper ni nya EP:n ”Genuine Piece” på Klicktrackhttp://www.klicktrack.com/klicktrack/releases/voice-of-canvas/genuine-piece

Gurra, synth.nu

Festivakoll i halvtid

För någon vecka sedan kom denna artikel upp hos GP, och festivalsummeringar och analyser är alltid intressanta. Dock verkar det som om skribenten inte vet att det finns fler festivaler än en, då huvudartikeln med titeln "festivalkoll i halvtid" enbart handlar om Peace & Love. 9 andra festivaler får dock en lista med sina bokningar och en kort kommentar.

Jag kan hålla med om att Peace & Love har lyckats riktigt bra med bokningar som Jay-Z, The Kooks och Them Crooked Vultures, men vi får inte glömma att många andra festivaler sitter på guldkorn och det är därför som detta inlägg skall handla om just festivalkoll i halvtid.

Nedräkningen har börjat, Siesta! är det riktiga startskottet och precis som förra året har de lyckats få till en line up som får det att vattnas i munnen på en. Personligen är jag oerhört svag för Röyksopp, så en exklusiv bokning med dem står högt i kurs hos mig. Sweden Rock känns starka varje år, det går liksom inte att rubba hårdrocksfantasterna trots att Sverige besöks av Kiss och halva hårdrockseliten på sommarens Sonisphere i Stockholm. Göteborg får tre festivaler i dagarna fyra som avlöser varandra, vilket gör Göteborg till en riktig festivalstad. Av de tre stora klassiska campingfestivalerna imponerar P&L med de stora bokningarna, Arvika med grym dans och massa guldkorn. Hultsfred saknar sina jättenamn som rage against the machine och the killers, trots detta känns bokningarna mer genomtänkta än någonsin och jag tror de fått till det grymmaste svenska startfältet på länge. Överlag är det hårdrocksfestivalerna som fått till de stora namnen, men allt handlar ju inte om de stora namnen, ibland gör världens minsta indieband det mest storslagna. Pitchforkfolket och indiehyperna kommer till Slottskogen som aldrig slutar att imponera. Innan hyperna når Slottskogen får vi höra Pip hit och dit, då Putte, Emmaboda och Yran sammandrabbar. Den dansglada åker till Emmaboda medan du som gillar svenskt och rock åker till Karlskoga. Du som inte klarar en sommar utan Kent och Winnerbäck på samma scen (vilket lär bli många) får åka ända upp till Östersund i sommar.

Dock borde de svenska festivalerna ta en titt på norska Hove, där snackar vi line up.

Vad säger du?

DANGER till ARVIKA.

Jag vill tacka mina små spioner som upptäckt att franska Danger kommer till Arvika i år igen. 2008 besökte de festivalen som det årets slammer act, relativt små, men ett band som växt rejält sedan dess. Då lirade de inför ett fullsatt Orion, i år tror jag Andromeda kommer invaderas.

Förra året hade Arvika 3 stora band - Depeche Mode, Nine Inch Nails och Korn som headliners. I år kör man på modellen från 2008, med många mellanstora band. 2008 besöktes Arvika exempelvis utav Interpol, Death Cab For Cutie, Slayer, The Kooks, Håkan Hellström, Hot Chip, Kent, Kate Nash, Hellacopters, Robyn, And One mfl.

2010 använder man samma modell, men i år blir det en bättre upplaga. In Flames är ett starkare kort än Slayer i alla lägen, Kent är lika heta då som nu, Babyshambles motsvarar The Kooks (just nu kanske The Kooks är något populärare bland massorna), Robyn har förvandlats till en världsstjärna likaså Volbeat som båda kommer fylla grusplanen framför Vintergatan. Istället för Kate Nash har man nu Regina Spektor, och istället för And One finner vi Nitzer Ebb. Dessutom har man ett gyllene läge på Belle and Sebastian vilka man stoppar ned i samma fack som Death Cab For Cutie, även Hot Chip har goda möjligheter att hamna på Arvika då de tydligen tackat nej till en annan svensk festival i juli. A-trak och Drop the Lime som lirar i Norge samma helg lär med största sannolikhet dyka upp i den värmländska skogen. Just electrobokningarna är det bästa Arvika presenterat på år just nu. Dock går det desto sämre för synthen, men det kommer mer.

Vad tycker du?

Nu kör vi.

Jag har landat i staterna efter en veckas semester som inneburit lite halvtaskig update. Senaste dagarna har dock den utsände skribent/fotografen Andrea Brask gjort ett jättejobb ifrån Det Stora Kalaset. Frågan är nu, om någon festival vågar missa recensioner av festivalrykten i fortsättningen? :)

Jag har missat lite bandsläpp, så här kommer en uppdatering på den fronten!

Emmaboda: French Horn Rebellion

Getaway: Taylor Hawkins and the Coattail Riders, Mayhem, All ends, Sparzanza, Marionette.

Close to Home: Bob Hund och Hästpojken.

Björnarna har vaknat

En, till en början, ganska ödslig Nöjesfabriken har fyllts upp. Värmlänningarna, som kommit från alla håll och kanter, har hittat sin knutpunkt; Stora Scenen. Teddybears ska strax gå på och det är tryck på golvet.

Mitt i soppan av flera elektroniska smaskigheter spelas Get Mama A House som många Svenssons hemma i TV-soffan stiftat bekantskap med. Vid det här läget gungar Nöjesfabriken. Teddybears spelning är som ett påskägg. Utsidan är snygg; ljudet och ljuset ger ett snyggt helhetsintryck och bjuder på grymma variationer. Massor med godsaker finns att hitta inuti detta färgklädda påskägg. Däribland finns Rodde från Infinite Mass och Swing-fly. De höjer trycket med låtar som Hey Boy och Cobrastyle.

Little Stereo, Different Sound, Glow In The Dark och Tek It Down är några av pärlorna på snöret som en efter en väntar på att få avlösa varandra. Rocket Scientist överraskar med sitt sätt att överträffa studioversionen. Det här är galet bra. Punkrocker avslutar Teddybears spelning och pulsen är på max.

Spelningen, som inte bjöd allt för mycket mellansnack, var en således perfekt avslutning på Det Stora Kalaset. Om det det här var första och sista gången för DSK är oklart, men björnhuvuden kommer vi garanterat få se i framtiden; Det är sommar på väg, björnarna har vaknat och för mig blir det Arvikafestivalen nästa!

Text: Andrea Brask

Bilder från DSK

DSK är nu över, så här såg det dock ut. Längtar du också till sommaren? skicka in din festivalbild till festivalrykten@hotmail.se så peppar vi tillsammans!

Timo Räisänen-en underskattad live artist

Sist jag såg Timo Räisänen var en solig fredag i augusti på Flamingo scenen under förra årets Way Out West. Den här gången är det inomhus och det är nästan så jag vågar säga att det är snäppet bättre. Golvet vid Stora Scenen fylls snabbt och än så länge är det den spelningen som haft högst publiksiffra under dagarna. Timo & Co verkar vara ett utav dragplåstren här i Karlstad.

Han bjuder på sina höga toner, snygga övergångar mellan down- och uptempo spår och den traditionella Timo-inlevelsen sitter i. Likaså varvningarna mellan det nya och det gamla går inte att klaga på. Det var ett tag sen Timo hade nytt material och hans sätt att presentera sina låtar från det nya albumet The Anatomy of Timo Räisänen är enkelt och bra. Dansstegen som uppstår ute på golvet är nästan i klass med de man kunde se igår under SMKs spelning.

Avslutningsvis spelades ”Sweet Marie” och ”My Valentine”. Dessa låtar är två måsten i setlistan för att det ska bli en fullkommen Timo-kväll, vilket det också blev här under Det Stora Kalaset i Karlstad.

Text och foto: Andrea Brask

Det Stora Kalaset LIVE!

Festivaldag två har precis börjat och i skrivande stund har Satan Takes a Holiday, Dundertåget och det Värmländska bandet The God spelat. Det är var inte många festivalbesökare som hade droppat in till de tre första spelningarna. Dundertåget, som förövrigt ska vara förband till Lars Winnerbäck i sommar och som är aktuella med den plattan Dom Feta Åren Är Förbi (april), verkade tillfredsställa de festivalare som hoppade kvällens förfester.

Text: Andrea Brask

On eller off duty för SMK?

Till att börja med vill jag påpeka att Slagsmålsklubben är något man vill se ”off duty”. Jag vill dansa, släppa loss och bli lika svettig som resten av publiken när jag hör ”Hänt”. Detta är en utav anledningarna till att Slagsmålsklubbens spelning blir aningen långtråkig i mina öron när jag står där med kameran i handen istället för en cider.

Bortser man från att jag inte kunde dansa, skutta runt och tjoa, så finns det inte så mycket att klaga på. Publiken tog av; aldrig förr har jag med mina ögon sett värmlänningar dansa så hårt på Stora Dansgolvet på Nöjesfabriken. Men återigen, från en kritikers ögon, så var det inte en utomjordisk musikupplevelse. Det var dock snyggt paketerat och helhetsmässigt bra. För de besökande som hade kommit från förfesten var spelningen perfekt. I slutändan handlar det faktisk om vad publiken i vill ha i nuet.

Sångerna värvades med en del snack från scen som innehöll både prat om barfota fötter och cowboyboots med mera. Helt random saker som egentligen inte har så mycket musiken i sig att göra. Under dessa stunder fanns det två frågor i mitt huvud: ”Sponsored By Destiny?” och ”När?” Snacket på scen var inte så lockande, utan jag ville höra mer musik.

Sista sången ut, och det var just den efterlängtade ”Sponsored By Destiny”. Ett brått avslut och publikens önskan ”en gång till!” gick aldrig i uppfyllelse.

text och foto: Andrea Brask, utsänd av festivalrykten för att rapportera från Det Stora Kalaset.

”Vi Säger inget, vi bara spelar.”

Jonathan Johansson fyllde de tegelklädda väggarna i Rockbaren på Nöjesfabriken med ljuva toner som fångade den mindre publiken snabbt. Många låtar från förra årets platta; däribland ”En Hand i Himlen” togs väl emot av publiken. För de som var där och lyssnade på honom för första gången blev det ingen besvikelse, och det blev det inte för den trofaste Johansson lyssnaren heller. Han gav sina sånger ”ett nytt liv” och lyfte dem till en högre nivå. ”Vi Säger ingenting, vi bara spelar” säger en munter Jonathan Johansson och lyckas få fram ett skratt ur publiken.

Rockbaren, på programmet kallad ”Lilla Scenen”, hade en mysfaktor som inte gick att komma undan. Det gick tyvärr inte heller att komma undan festivalbesökarnas högljudda snack och det upplevdes aningen störande under vissa låtar. Även Johansson reagerade på detta och spärrade ögonen i två besökare tills de blev tysta. Bortser man från just den händelsen gav Johansson ett väldigt sympatiskt och ödmjukt intryck av sig själv under spelningen.

Efter tre gitarrbyten, som per automatik ledde till lite Winnerbäck känsla, avslutade Johansson med en cover på ”Running Up That Hill” i sann Placebo anda. Ett mycket smart drag då det för de nya lyssnarna något att känna igen. Spelningen i sig var väldigt harmonisk.

Jag sitter kvar med en god magkänsla och han bevisade helt klart för mig att han är en att hålla både ögonen och öronen på i framtiden. Låtmässigt har han bevisligen redan lyckats producera några guldkorn som går hem hos publiken. Jag längtar redan till kommande spelningar. Förhoppningsvis får vi höra nya guldkorn av samma kaliber som ”Aldrig Ensam” och ”En Hand I Himlen” som redan har tagit oss med storm.

text och foto: Andrea Brask, utsänd av festivalrykten.