On eller off duty för SMK?

Till att börja med vill jag påpeka att Slagsmålsklubben är något man vill se ”off duty”. Jag vill dansa, släppa loss och bli lika svettig som resten av publiken när jag hör ”Hänt”. Detta är en utav anledningarna till att Slagsmålsklubbens spelning blir aningen långtråkig i mina öron när jag står där med kameran i handen istället för en cider.

Bortser man från att jag inte kunde dansa, skutta runt och tjoa, så finns det inte så mycket att klaga på. Publiken tog av; aldrig förr har jag med mina ögon sett värmlänningar dansa så hårt på Stora Dansgolvet på Nöjesfabriken. Men återigen, från en kritikers ögon, så var det inte en utomjordisk musikupplevelse. Det var dock snyggt paketerat och helhetsmässigt bra. För de besökande som hade kommit från förfesten var spelningen perfekt. I slutändan handlar det faktisk om vad publiken i vill ha i nuet.

Sångerna värvades med en del snack från scen som innehöll både prat om barfota fötter och cowboyboots med mera. Helt random saker som egentligen inte har så mycket musiken i sig att göra. Under dessa stunder fanns det två frågor i mitt huvud: ”Sponsored By Destiny?” och ”När?” Snacket på scen var inte så lockande, utan jag ville höra mer musik.

Sista sången ut, och det var just den efterlängtade ”Sponsored By Destiny”. Ett brått avslut och publikens önskan ”en gång till!” gick aldrig i uppfyllelse.

text och foto: Andrea Brask, utsänd av festivalrykten för att rapportera från Det Stora Kalaset.