Mina tankar om Arvika.

Förra året bokade man världens största synthband, man hoppades växa från ca 18 500 till 25 000 i och med den bokningen. Det gick inte exakt som man tänkt sig och det blev 23 000 i skogen. Förra året var trots allt ett rekordår, och lite av ett undantag, skulle man kunna säga, då det inte är varje år man har chansen att boka sitt drömband.

Istället för att försöka växa till fjolårets 25 000 väljer man nu att återgå till Arvikafestivalens ungefärliga storlek innan 2009. 2008 besöktes festivalen av 18 5000 besökare och i år är målet ca 20 000. Det vore otaktiskt att chansa på 25 000 i år då festivalen drabbades av ekonomiska problem, då är det bättre att försöka skruva ned det lite sälja slut och gå med vinst. För att kunna hålla långsiktigt. Man lär sig av sina misstag och av andra festivalers misstag. Hulstfred har exempelvis gått back tre år i rad, nu satsar Arvika på att gå med vinst genom att minska från fjolårets storlek men ändå genom att öka något från 2008.

Det handlar ju inte om att vara störst, festivaler handlar mer om platsen där du har roligast samt där du kan se de bästa banden. Stora band är inte allt, en stark sammansvetsning är bättre. Trots att de påpekat att bandbokningen får en mindre budget i år så har de redan släppt artister som In Flames, Kent, Babyshambles och Regina Spektor. De har enbart presenterat 30 % av programmet så det är mycket kvar att avfyra innan Arvika invaderas av festivalsjälar redo för kärlek i skogen.